Olof Larsson ~1640–1724

Personanteckningar

DBN1673,17/2,§7:

Länsman Per Olofsson ANM:Bör vara Per Östensson) i Levar besvärar sig högeligen över efterskrivna som för halvannan vecka sedan voro stämda, tillika nu den andra allmogen, att avföra ett Compagnie Västerbottens Krigsfolk som kommo ifrån Skåne, och efter Tågordningen hade Kungl. Majts. Pass för fri fordonskap till hästar och förtäring. Men sig absenterade, som nu bevistes och de tillstodo hade skett av tresko och lär i dess ställe ha måst med bön inkvartera en hop i Prästgårdarna hos Kyrkoherden,och Cappelanen utllejt deras hästar dem att avskjutsa med. Varför blevo de för sin treskhet pålagdaskjutsfärderna och omkostnaden som för dem gjordes, betala och därtill böta vardera - 3 mk. smt. Nämligen: Olof Larsson i Brattsbacka, Pål Pålsson och Mats Pålsson i Agnäs, Johan Hansson, Per Persson och Per Larsson i Hummelholm, Isak Eriksson i Hallen och Per Eriksson i Järnäs.

DBN1679,12/3,§4:

Olof Larsson i Bergsjö tillstår inför Rätten vara skyldig till Anders Pålsson i Agnäs 7 tunnor Råg och till Pål Pålsson ibm. 1 tunna och 3 skäl Råg som honom pålades till dem oväjerligen Restituera och avbetala.

DBN1679,12/3,§7:

Alldenstund Olof Larsson i Brattsbacka har utan sina styvbarns egendom på bytet bekommit barnfödan,allt därför tillförsäkran sätter han nu all sin hus och Jord barnen i underpant för deras egendom, där han lösörena ej förmå kan dem restituera, vilken hus och Jord i Brassbacka och Bergsjö honom 1:a. gången uppbjöds.

AGN1692,26/2,§7:

Johan Olofsson (ANM:bör vara Jonas Olofsson) i Brattsbacka klagade över sin granne Olof Larsson atthan i 20 års tid gjort avförsel ifrån detta skattehemmanet inpå fäboställe Vedersjön som ligger ½ mil ifrån Brattsbacka därigenom åkern i Brassback är fördärvad och igenlagd. Alla diken igengångna, alla gärdesgårdar till 220 famnar nedruttna, husen avfört till fäboställe. Tillägnar sig det bästa avsvedjeland och fiskevatten, begärde syn och jämnkning. Olof Larsson svarade att han flyttat gården till Vedersjön emedan där bättre åkerjord är och Brattsbacka fryser, lovade förbättra det han fördärvat. Nämnden intygade att Vedersjön inte kunde skiljas ifrån Brattsbacka, eljest varder Brattsbackaöde.

RESOLUTIO För det Johan Olofsson dikat Olof Larssons tegar och stängt hans gärdesgård bör Olof Larsson honom betala med 2 öre för var famn dike och 4 öre kmt var famn gärdesgård, och där Olof Larssonhädanefter icke dikar och stänger utan förorsakar sin granne det för sig att göra, skall han sådantpå lika sätt betala, och betalningen av honom genast uttagas såvida Olof Larsson finnes försummeligmed Cronohemmanets vidmakthållande har befallningsmannen makt honom avdriva och en annan tillsätta,om han sig icke bättrar och fylla skadan med egendomen sin innan han avfar därifrån eftersom den 7och 17 punkten i Husesynsordningen förmår. Fäboställe Vedersjön tillika med Bolbyn Brattsbacka bör synas och av Lantmätaren revas om det ifrån Bolbyn kan skiljas och särdeles skattebeläggas eller ej.Emellertid kunna goda män jämka tillfälle emellan grannarna efter skatten.

AGN1693,27/3,§42:

Länsman Bryniel Ericksson i Levar klagade att Häradskrivaren Ivar Grundell har tagit Länsmans hästtill skjuts från Levar till Ava för ett tungt lass och sedan ändå sätter en lapp acka efter lasset fullt med rå mossa och .... på lasset, som tillförende kört en häst för sig själv med acka, och som drängen intet ville att ackan skulle släpa efter lasset, som eljest nog tungt var, slog Häradskrivaren drängen illa, därhos betalte intet på hästlegan mera än tre kopparhavöre till drängen i Ava, begärde att Häradskrivaren måtte för sådant anses med vederbörligt straff. Häradskrivare Ivar Grundell exciperade sig intet behöva svara Länsman som tigger sig målsägare härtill utan drängen, och berättadeatt då han kom resande ifrån Umeå med hustru och barn tog han häst i Levar sedan han där in på aftonen vilat och som han lät binda, en lappacka bak efter släden som barnen åkte uti begynte drängen bli ovettig och sade sig skola spänna hästen ifrån släden, då både jag och Länsmannens moder, som stodpå förstubron bad honom veta hut, det var allena en tom acka som sakta kunde följa efter släden mensom drängen intet ville låta rätta sig, bars det intet bättre till än jag slog honom en örfil, sedan när jag kommit till Ava gästgivaregård räknade jag upp penningarna för hästen 1 1/4 mil vinter vägen uti gästgivaren Erik Anderssons närvaro, då en pojke, som av Länsman Bryniel Ericksson hade tillfodra något på ett bösseköp tog 21 öre kmt av benämnte hästlega och drängen som skjutsat tre halvören som över var, det Erik Andersson i Ava kan vittna. Bryniel Ericksson begärde att vittnen måtte avhöras. Nämligen gästgivarens son i Mjöle som skjutsat Häradskrivaren samma gång ifrån Mjöla Mårten Mattsson och drängen som blev slagen. Häradskrivaren exciperade emot drängen att han inte må vittna isin egen sak. Till den pojken som Häradskrivaren låtit få skjutspenningarna sade Länsmammnen sig intet vara skyldig det ringaste, utan har fått sin betalning över och inte under. Häradskrivaren producerade benämnte pojkes attest att han uppburit penningarna, därhos sade Häradskrivaren att Länsmannens hustru lovade sig hästen för intet, att därmed gratificera min hustru, men jag ville intet utan betalte hästen. Länsman Bryniel Ericksson tillstod att hustrun lovat hästen för intet i förstone, mensom Häradskrivaren överföll drängen behövdes det intet. Häradskrivaren sade det han gav drängen behövde han väl. Mårten Mattsson ifrån Mjöle efter avlagt ed vittnade att när han förledigt år skjutsade Häradsskrivare Grundell till Levar skulle länsmannens dräng efter matmoderns befallning skicka honom därifrån, lät så Landesskrivaren binda en acka bak i slädan som länsmans drängen skulle köra, dendrängen löste ifrån och sade sig intet kunna köra mera än en släde. Häradskrivaren sade att han skulle låta ackan följa släden men drängen nekade och sade att han hade tungt lass nog åndå, då Häradskrivaren steg upp av sin acka, som jag nederkaskat honom uti och skulle gå till drängen, då drängen ger sig innan framom hästen, och Häradskrivaren efter och i det samma de kommit tillhopa bar det i kull för dem bägge, huru de sedan sig åt, vet han intet, ty det var mörkt, och jag stack något styckedärifrån. Länsmanshustrun bad mig jag skulle skilja dem men när jag kom dit de voro, var Häradskrivaren uppstigen, och drängen steg ock upp i det samma. Länsmans hustrun sade: Käre svåger, slå intet min dräng. Häradsskrivaren svarade går in ni, det behöves intet ni ropa på mig, det jag gjort svararjag för. Sedan band drängen ackan i släden igen och de körde. Frågades om det var tungt lass? Svarade att det kunde vara något, men så var det intet större än han väl hann fram till gästgivaregården.Frågades vad i det var? Svarades att där låg någon renmossa, som togs i Norrbyn, uppå vilken jag åkte till Levar, emedan jag följde Häradsskrivaren av landsvägen till Norrbyn,där han hade något att beställa. Frågades om Häradsskrivaren sade sig hjälpt Länsman till tjänsten och kan hjälpa honom ifrånigen? Mårten svarade sig inte minnas. Gästgivaren Erik Andersson i Ava efter avlagd ed vittnade attom aftonen sedan folket lagt sig kom Landsskrivarens hustru och hennes barn körande och skjutsade länsmansdräng i Levar, Landsskrivarens barn 2 döttrar, en stund efter kom Landsskrivaren själv som varit in hos salig Kyrkoherdens änka i Mo under vägen, då Landsskrivaren sade att Länsmans hustrun lånat sig hästen men han ville likaväl betala honom, räknade så upp penningarna, men det följde en lappgosse, som sade sig ha 21 öre kmt att fodra av Länsman Bryniel Ericksson på en bössa, han tog 21 öreoch Länsmansdrängen tre halvören. Landsskrivaren examinerade noga gossen som de 21 öre tagit och sade om du säger annat än sant så kommer det på din hals men gossen stod på sig räknade upp att han fått en remmare brännvin och en kanna öl på bössan. Erik Andersson frågades om Länsmans dräng klagadeatt han blivit slagen eller visade sig antingen fått blodsår eller blånad, svarade att han nämnde engång att han varit slagen på gården, för det han intet ville föra acka vilket skedde då han skulletaga emot penningarna, men varken var han blå eller blodig ej eller lades stort där om utan han allena det nämnde. Frågades om det var tungt lass? Svarade att det intet var mer än ordinärt. Har för både tyngre och lättare. Länsman Bryniel Erson påstod att drängen Jonas Eriksson måtte få vittna, menHäradsskrivaren exciperade att han intet kan vittna i sin egen sak. Länsman sade flera vara som hartill klagan över Häradsskrivaren att de inte fått sin fulla betalning. Häradsskrivaren sade att närde lagsöka honom skall han svara dem. Länsman sade att en bonde ifrån Långed ed har ännu intet velattaga emot skjutspenningarna efter han intet får fulla penningar och går han på Länsman att han skall skaffa honom fyllnade. Häradskrivaren Ivar Grundell producerade Läns och Tolvmäns i Nordmaling klagan över honom angående icke allena skjutsen utan ock mycket mera, på det sättet att den fattiga allmogen får Hans Excellens nödgas klaga det Landsskrivaren uttager hästar med hugg och slag, somliga betalar han lite mer än halvparten efter miltalet och somliga icke en fyrk för sin skjutsning och dethan har haft uti två lass ifrån Umeå, måste vi binda det ena lasset bak uti det andra för en häst efter som han tycker vi alldeles är hans underhavande etc. Tolvmän frågade om låtit skriva och underskriva denna skrift? Tolvmän som tillstädes var nekade och sade sig aldrig mera veta av den skriftenän Kyrkoherden en söndag lyste av på predikostolen att allmogen skulle komma i sockenstugan, som skedde, då vi dit kom uppläste Kyrkoherden denna skrift den vi aldrig tillförende hört, och sade vi densom har något att klaga så må han, intet har vi något att klaga. När Kyrkoherden läst upp skriften,går han bort med henne. Länsman Bryniel Ericksson sade om än icke all allmogen är intresserat i denklagomål om skjutsen så är likväl några och intresserade de andra punkterna och borde Kyrkoherden vara tillstädes som allmo-gen därtill samman kallat och själv den underskrivit. Erik Eriksson i Järnäs sade att Tolvmän bejakade till socknens signete under skriften, men Tolvmän nekade. Ej eller finnssocknens signete under själva skriften. Tolvmän sade att de med den skriften icke det ringaste hadeatt beställa. Länsman frågade om hela allmogen har till klagan över skjutsen. Svarades nej, utan Olof Jakobsson i Långed, David Jonssons son ib, Olof Eriksson i Ängersjö, Olof Larsson i Bergsjö denLandskrivaren förlikt och sedan jag själv. Landsskrivaren begärde ad notum måtte tagas att på det han skulle giva klagomålen så mycket större anseende ställdes den i hela allmogens namn efter förberörde som skall ha klagat över skjutsens betalningar frågades, men ingen var tillstädes. Eftrfrågades av vilken denna klagoskrift är sammansatt. Länsman svarade att Kyrkoherden och han har låtit införa sin påminnelser som en borgares som ifrån Umeå sedan nedskrivit, och var med skriften tvenne resor isockenstugan och påminnde allmogen att de skulle sig betänka innan de klagade och tredje resan varkyrkoherden själv dit. Tolmän sade som förr att de intet har någon del i denna skrift och att han dem alldeles ovitterligt ställd är. Häradsskrivaren påminde att nogsamt synes allmogen intet velat samtycka till denna klagoskrift som Länsman uppsat efter tvenne resor varit tillhopa med allmogen däromoch omsider måste Kyrkoherden till väg på sådant sätt som skett är.

Sedan parterna härmed tagit sitt avträde, sattes saken under nämndens betänkande som stadnade i följande slut.

1.Att de inte kunde skatta för våldgästning att Häradsskrivare Ivar Grundell slagit Länsmans dräng på gården, då han inte ville låta lösa ackan löpa efter slädan till nästa gästgivargård och Häradsskrivaren låtit lappgossen få 21 öre kmt av hästlegan emedan drängen väl med mindre bry låta ackan följa efter ett ordinärt lass efter vitnens intygande att Länsman Bryniel Ericksson själv tillstår att hans hustru lovat hästen utan lego utan som drängen likväl bort vara oslagen i sin husbondes gård göres. Häradskrivaren Ivar Grundell saker för pusten han drängen givit 6 daler smt efter det 27 Cap.Konunga Balken LL: och det 13 Cap Sårmåla Balken. Härhos bör Häradskrivaren skaffa Länsman igen de 21 öre av hästlegan som han låtit lappgossen få, och måste benämnte gosse först bevisa sin fodring innanhan uppbär någon betalning. Men som Länsman Bryniel Ericksson anställt sin klagan till HögvälborneHerr Gouverneuren angående sjutsen såsom Häradsskrivaren med hugg och slag uttagit hästen och skall2 lass med en häst som dock annorledes finnes ock sådant under Tolvmäns namn, som alldeles till sådant neka, och säga intet över någon skjuts hava att klaga på Häradsskrivaren, så prövas Länsman brottslig att plikta för sådant ohemul klagan 3 daler för sig och för var tolvman 3 daler gör 39 daler smt efter det 20 Cap.Tingsmåla Balken LL:

AGN1696,6/2,§15:

Angående innestående rest för år 1695:

rest 8 daler 18 öre. Intet tillstädes, pliktar 3 daler smt, i pant satt en ko

AGN1696,23/11,§21:

Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad ochvar följande intet tillstädes att sig förklara:

Olof Larsson i Bergsjö skyldig för 1693 + 1695

Förden skull dömdes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmässinstundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden attefter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto somför en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå RESOLVERADES:

1/. Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.

2/. Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.

3/. Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intetfiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förenasig med Kyrkoherden om en viss årstid.

AGN1697,20/3,§29:

Hustru Märit Mårtensdotter ifrån Öhrträsket fordrade av Olof Larsson i Bärsiö en halv tunna Korn, 3skylar och 3 ban otröskat Korn, som han för någon tid sedan lånat med begäran att han måtte varda pålagd utan vidare upprhåll denna skuld betala med expenser. Olof Larsson sade hustru Märitas Fader, Mårten Hendriksson i Örträsk vara sig skyldig en kanna Råg med vilken han lovat för honom betala sindotter på det intet vidare omak eller kostnad därför göras skulle, viljandes förvissa hu. Märit attta sin betalning av Fadern. Men hu. Märit ville intet utfordra Olof Larssons gäld, utan bad honom betala sin skuld.

RESOLUTION: Hustru Märit kan intet åbördas uppbära Olof Larssons gäld i sin betalning, utan Olof Larsson dömes till hustru Märit betala Korn-halvtunan med 5 daler kmt., skaft-Kornet med 3 daler kmt.samt 3 daler 24 öre i expenser, och kräva sin gäld det bästa han gitter

AGN1698,22/2,§6:

Ländsman Bryngel Ersson angav Olof Larsson i Brattsbacka har borttaget 2 st. Kor från Erik Johanssoni Bierten , som varit satt i Cronans Rest, varigenom Resten är obetald, påstod att Olof Larsson måtte Kon antingen återställa eller betala Resten. Olof Larsson genom sin Hustru Anna Persdtr sade Korna vara henne godvilligt åter låten i betalning, den ena för 9 år sedan, som sedan varit lånad, den andra nyligen uppvist därpå Erich Johanssons hustrus attest.

RESOLUTION: Cronans Utlagor måste först betalas innan Privat Creditorer kan göra sig betalt för sina fordringar. Fördenskull kommer Olof Larsson att återleverera eller betala de 2 st. Kor som han hosErik Johansson undan Crono Resten borttaget, och söke sin fyllnad i annat om det finns.

AGN1703,9/3,§21:

Olof Larsson och Jacob Larsson i Örsbäck som nästföregående Ting den 21 Augusti 1702 blev pålagda att vid detta Ting uppvisa en så fullkomlig lista på den Olof Mikaelssons egendom som de vid hans dödi hans Bo funnit, att de samma lista med Ed kunna bestyrka intet något med deras vetenskap vara undandolt, kommo nu för Rätten och en lista på bemälda egendom inlade, den de på berörda sätt vill besvärja. Men härvid påmindes av Per Larsson i Långed såväl som av Per Mikaelsson i Brattfors att Olof Michelssons oäkta dotter Karin som varit hos Fadern, lär ha något att berätta varför hon inkallades, som intygade att när Fadern ligger sjuk säger han till henne var han gömt sina penningar, nämligen under stor Karet i kammaren, vilka penningar han bad mig att ta till mig och för ingen annan uppenbaraän för Jacob Larsson Öhrsbäck, han lär inte vara så samvetslös att han icke giver dig halvparten med sig, eljest lära de intet stort unna dig ärva. Så snart Far var avliden en morgon Annan dag Jul, söker jag efter penningar dem jag finner i golvet under Karet i tvenne pungar och gömmer i Dyngkasan,som ..... Jacob Larsson där var stadder och han fått av mig en rulla Tobak och 2 klimpar Smör, frågar han mig om jag intet hade något mera i synnerhet penningar, då bekänner jag att jag hade penningar. Vilket var om Tredjedags morgon. Går så efter den ena pungen i Dyngkasan, som var igenbunden medrött band och (han) får honom, den han gick i sin bod med och lade i kistan. I detsamma ringde det tredje gången i Kyrkan. Pungen var så stor som en mans knytnäve.

Den andra pungen hade jag aftonen före burit till Klåckaren Mårthen Pehrsson att gömmas. Men klagaratt som hon på ingetdera hade vittnen, så vill de intet tillstå sådant, i synnerhet över Jacob Larsson att han på Kyrkovallen förliden Söndags henne överfallet och dragit, viljandes ha henne in i Prästgården. Jacob Larsson i Öhrsbäck svarade härtill att Karin berättar på honom en stor osanning. Tobaken tillstod han sig bekommit i betalning av Karin för 6 mk. kmt. som Karin var honom skyldig och Smöret togs till begravningen. Karin nekade sig någonsin fått av Jacob Larsson några sex mk. penningar, var han gjorde av Smör-styckena vet hon intet, emedan hon strax sjuknade. Jacob Larsson frågades vad han ville med Karin i Prästgården, efter han drog henne så på Vallen och ville ha henne där in. Svarade att som Prästmor sagt med henne intet vara rätt beskaffat, så ville han ha henne in i Prästgården att Mor skulle få tala med henne. Pehr Larsson begärde att det skulle ad notam tagas att JacobLarsson och Olof Larsson undandolt 40 Caroliner, som de bland Olof Michelssons egendom själva funnetoch sig emellan uppdelat, men de andra arvingarna bortdolt. Olof Larsson måste tillstå att han hittat på dessa 40 Caroliner i en säng ibland skinnen och annat skräp, som Jacob Larsson och han uppdelat sins emellan, det Jacob Larsson och måste tillstå, men ville skjuta skulden på Olof Larsson att det intet blev sagt för de andra arvingarna.

Pehr Larsson påstod och begärde att som han för sina barn är dömd betala i Olof Michelssons gäld till Umeå Borgaren 35 daler kmt. och intet något av egendomen uppburet, och Olof Larsson med Jacob Larsson så egenvilligt handlat med egendomen, de också måtte bli ålagda till dessa 35 daler kmt. svara och hans barn slippa den gravation. Nu uppvisade Pher Larsson en Tingsdom av den 30 Augusti 1679 på sex Rdr. som Olof Larsson är dömd till Olof Michelsson betala för 3 bortdolda Rdr. pungar, tillhopa med Svärmodern och Svärfadern i Öhrsbäck, förmenandes ännu samma Rdr. vara obetalda. Men Olof Larssonsade dem för längesen betalda, varpå Pehr Larsson fordrade bevis, som Olof Larsson sade sig nu intet ha vid handen. Pehr Michelsson i Brattfors uppgav sig i Socknen uppburit på Olof Michelssons gäldhos Lars Svensson i Levar 9 daler kmt., Håkan i Djupsjö 15 daler kmt., Johan Blyg 6 daler., av Olof Larsson i Bergsjö 4 daler kmt., Nils Persson i Öre 3 daler 16 öre kmt., av Samuel Hermansson i (Sunnansjö) 3 daler kmt. som gör tillsammans 40 daler 16 öre kmt.

AGN1707,21/10,§9:

I saken mellan Mats Hindersson i Brattsbacka kärande och grannen Olof Larsson genom sin hustru AnnaPersdotter svarande, angående Vanbörd som tvistas om, är detta HÄRADS RÄTTENS DOM, avsagd på ... förde Ting:

Det uppgiver Mats Hindersson att grannen Oloff Larsson flyttat från själva Bolbyn och satt sig ner på fäbodstället Bergsjön en halv mil från Byn, varigenom hans hemman i Bolbyn av 6 1/2 seland i skattär alldeles avhyst så att han inga flera fångst har än en gammal Hölada, ingen öppen Åker haver, utan allt i .... lagda, inga Diken, inga Gärdesgårdar heller. Beklagandes sig därigenom lida stor skada och men, men angiver att sådant måtte rättat varda, eljest kan han intet bliva boende i Byn. Då Förenämnde Oloff Larsson förebär sin fader för 30 och flera år sedan begynt upptaga Åker och bygga pådetta fäbodställe vid Bergsjön efter där finnes bättre Åkerland än vid...... så att han intet kanövergiva det bättre och flytta till det sämre att bygga. Likväl medan Oloff Larsson intet har fog för Ödelägga Bolby-hemmanet, så åligger det honom det upprätta igen eller svara till åkerbruket, eftersyn och värdering, och som det intygas att vid Bergsjön sådana lägenheter finnas att en bonde där kan bliva boende, utan ...... brukes skada och förfång, så må det skatteläggas efter den 11 § i SkogsOrdningen. Men att nu andra grannen Matts Hindersson i Brattsbacka intet må lida härvid, må honom som en hop av Bolbyn tilläggas av Åker och Äng som kan finnas mot hans skatt den han nu obehindrat taga.... och ......... efter det 41 Capitlet Byggninga Balken ll.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:

Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vinternår 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö ochJohan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.

RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlssonibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnandeatt de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efterövertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 dalersmt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664.Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).

AGN1709,5/3,§35:

Samma dag inlade Lands skrivaren välbemälde Ifwar Grundell ( Ivar Grundel ) en Restläng på Allmogenav Arnäs och Nordmalings Pastorater från 1695 till 1705? nu ?, varpå fanns uppförd Boskap och annanPant, som nu vederbörande till inlösen blev uppbjuden, eftersom på längderna skrivs och bliva följande dömda att plikta för stämning för fullgörande? vid denna ??? förliknings,

Fölande fick böta 3 daler:

Per Samuelsson Aspeå

Johan Johansson Orrböle

Olof Håkansson Aspeå

Pål Pålsson Agnäset

Per Eriksson Lögdeå

Olof Svensson Brattsbacka

Mårten Johansson Sunnansjö

Anders Johansson Hörnsjö

Olof Larsson Brattsbacka

Johan Davidsson Hörnsjö

Lars Abrahamsson Ava

Olof Larsson Örsbäck

Erik Olofsson Lögdeå

Per Mikaelsson Brattfors

Johan Eriksson Sunnansjö

Nils Tobiasson Brattfors

Olof Johansson Djupsjö

Nils Persson Långed

Jonas Olofsson Djupsjö

Per Östensson Ängersjö

Nils JohanssonBjärten

Elias persson Håknäs

Erik Olofsson Håknäs

Jonas Larsson Levar

AGN1710,20/6,§22:

Samma dag inlade Lands Skrivaren Välbemälde Ifwar Grundell ( Ivar Grundel ) en Restlängd på Allmogenav Nordmaling, Grundsunda och Arnäs Pastorater från 1695 till 1709 inklucive, varpå fanns uppförd Boskap och annan Pant, som nu vederbörande till inlösen blev uppbjuden. Annoterades på samma längd för var och en som den härvid därutinnan påförda Resten tillstod eller bestrida ville. Sedan blevo följande dömda att plikta var sin 3 dr. smt. för Stämnings försittande vid denna Restantie rannsakning,Nämligen i Nordmaling:

I Norrbyn Pär Pärsson ( Per Persson ) och i Brattsbacka Olof Larsson

AGN1713,3/3,§28:

Samma dag inlade Bef.man Välbemälde Olof Westman en Restlängd på en del av Allmogen i Nordmalings Socken, för åren 1710, 1711 och 1712. Näml: Afwa ( Ava (Lars Abrahamsson 6 dr. kmt., Bratzbaka ( Brattsbacka ) Olof Larsson 3 dr. kmt., Bierten ( Bjärten ) Nils Johansson 8 dr. 10 öre 16 pgr. kmt.,Hörnsiö ( Hörnsjö ) Anders Johansson 5 dr. 5 öre 8 pgr. kmt., Brattfors Pär Mikelson ( Per Mikaelsson ) 10 dr. 13 öre kmt., Lefwar ( Levar ) Joen Larsson ( Jonas Larsson ) 11 dr. 10 öre 16 pgr.kmt., Pär Swensson ( Per Svensson ) 15 dr. 21 öre 8 pgr. kmt., Ängersiö ( Ängersjö ) Per Östensson 7 dr. 21 öre 8 pgr. kmt., vilka samteliga tillstodo denna Rest

AGN1716,12/3,§21:

Samma dag klagade gifta bonden Olof Larsson i Wånsiö ( Bergsjö? Vånsjö? ) att Matts Hindriksson i Brattsbacka

( o.s.v. svårläst p.g.a. bred ryggskugga, bör granskas vidare.)

RESOLUTION.

Så som gifta Bonden Olof Larsson i Wånsiö och pigan Gunnila Nillsdtr ( Gunilla Nilsdtr ) kommit i uppenbart rykte för köttslig beblandelse med varandra, så prövar Rätten skäligt och emot det 19 Capitlet Tingsmåla Balken sl. enligt, att Olof Larsson och Gunnila Nillsdtr vid nästa Ting befria sig, omde kunna, likmätigt Kungl. Förordningen av den 30 Okt. 1695……att de intet haft köttslig beblandelsemed varandra och enkelt hoor bedrivit, varefter närmare skall resolverat bliva.

AGN1716,3/12,§19:

Den 6 ds. Såsom Bonden Olof Larsson och dess piga Gunnila Nillsdtr, ( Gunilla Nilsdtr ) bägge från Wåhnsiö och Nordmalings socken vid sista Ting den 15 sistl. Mars, är dömda Edeligt vid detta Tingbefria om de kunna, att intet haft köttslig beblandelse med varandra, så bliva de nu framkallade ochförtroligt undervisade att akta sig för mened, samt bekänna om de någonsin haft med varandra att beställa, antingen förrän Olof Larssons hustru Anna Persdtr nästlidna Bartolomeimässo tid avled, ellersedan. Men de ville intet tillstå att de någon gång med varandra beblandat. För den skull admiterades Olof Larsson först till Eden, då han med hand å Bok vid Gud och hans heliga Evangelium svär att han aldrig haft köttslig beblandelse med Gunnila Nillsdtr. Berörda kvinna påstod även sedan Olof Larsson svurit för oskyldig i detta mål. Men kom det uppå Rättens allvarsamma tilltal att bekänna det hon blivit nästlidna höst Bartolomei tid under äktenskapslöfte av Olof Larsson besoven, vilket även Olof Larsson tillstod, och begynte dessa personer att bygga äktenskap med varandra. Olof Larsson föreställdes att han emot sitt bättre vetande gjort en orätt Ed, vilket han och syntes någorlunda låta sig till sinnes gå. Gunnila Nillsdtr förehöll Eden med Hand å Bok att hon aldrig i Olof Larssons hustrus livstid, eller förrän nästl. Bartolomei tid av Olof Larsson hävdad blivit. Vare mer härmed intetatt påminna.

RESOLUTIO:

Alldestund Gunnila Nillsdtr från Wåhnsiö Edeligen anhållit det hon intet av Olof Larssons därsammastädes hustrus livstid, utan efter hennes dödeliga avgång nästlidne Bartolomei tid blivit av honom hävdad. Fördenskull bliva dessa personer ifrån vidare tilltal angående enfalt Hor befriade, efter det 19 Capitlet Tingsmåla Balken sl. Och som Olof Larsson i sin Ed svurit sig aldrig haft med Gunnila Nillsdtr köttslig beblandelse, vilken Ed genom bägge deras bekännelse sålunda nu är befunnen falsk. Sådömmes Olof Larsson för men-Ed till 9 mk. Smt. böter, och bör han stå en Söndag uppenbara Kyrkoplikt, efter det 21 Capitlet Tingsmåla Balken sl. Beträffande deras sistl. Bartolomei tid begynta sammanlag, så medan de varandra till Äkta begärde bliva de till det Vördige Prosten i Nordmaling förvistaatt detta mål befordras sedan de erlagt deras böter för otidigt sängelag

AGN1719,2/12,§7:

Olof Larsson från Bergsjö berättar sig på Bratsbacka ( Brattsbacka ) Crono ägor, ½ mil från gamla hemmanet uppbrukat undan Ris och Rot, 3 ½ tunnland Åker, som han begär antingen få behålla eller hansmåg Daniel Eriksson, vilken därpå anspråk gör, må åläggas till honom avträda Bratsbacka Crono hemman, som Daniel Eriksson brukar. Men sedan mågen här till intet vill samtycka, och Ländsmannen Hans Finberg berättar Bratsbacka hemmanet bestå av mycket svag och förstörd Åker, så att Åbon nogsamt berörde Uppjordsland hava, därtill med har Olof Larsson förr lämnat Bratsbacka hemman Öde, och är oförmögen nu mera att uppehålla. Ty dömmer Rätten skäligt att Olof Larsson emot arbets lön efter avtal alla redan bör lämna förmälta Uppjordsland under Bratsbacka hemman, vilket dock general löjtnantens ochLandshövdingen, Högvälborne Baron Hr. Magnus Palmqvists högmäktiga omprövande underställes.

AGN1719,2/12,§7:

Olof Larsson från Bergsjö berättar sig på Bratsbacka ( Brattsbacka ) Crono ägor, ½ mil från gamla hemmanet uppbrukat undan Ris och Rot, 3 ½ tunnland Åker, som han begär antingen få behålla eller hansmåg Daniel Eriksson, vilken därpå anspråk gör, må åläggas till honom avträda Bratsbacka Crono hemman, som Daniel Eriksson brukar. Men sedan mågen här till intet vill samtycka, och Ländsmannen Hans Finberg berättar Bratsbacka hemmanet bestå av mycket svag och förstörd Åker, så att Åbon nogsamt berörde Uppjordsland hava, därtill med har Olof Larsson förr lämnat Bratsbacka hemman Öde, och är oförmögen nu mera att uppehålla. Ty dömmer Rätten skäligt att Olof Larsson emot arbets lön efter avtal alla redan bör lämna förmälta Uppjordsland under Bratsbacka hemman, vilket dock general löjtnantens ochLandshövdingen, Högvälborne Baron Hr. Magnus Palmqvists högmäktiga omprövande underställes.

AGN1719,2/12,§8:

Nils Johansson från Bierten ( Bjärten ) klagar att Olof Larsson från Bergsjö sistl. Febr. ansehans samt Hindrik Johanssons i Lemesiö ( Lemesjö ) och Daniel Erikssons i Bergsjö Bävertena olovligen tagit en bäver, den han återfått, förutan skinnet av bävern, varför Nils Johansson begär 4 dr. kmt. Därpå påstår att Olof Larsson må anses med plikt och expenser betala. Berörde Olof Larsson bekänner atthan varligen ur deras tena tagit bävern och ännu intet återställt skinnet av buken. Ty dömmes han att betala det resterande skinnet med 1 dr. 16 öre kmt. och sakfällas i anledning av det 29 capitletTjuva balken till 3 mk. Smt. böter. I förorsakad Rättegångs kostnad, skall han 3 dr. 24 öre kmt. utgiva.

AGN1716,3/12,§17:

Crono Befalningsman Välbetrodde Olof Westman klagade att de flera av allmogen den 7 nästlidna Mars,då Mantals och Soldats skrivning efter föredragna Publikationer blev hållen i Nordmaling sig ej infunno, begärandes att de motvilliga med Laga plikt bliva ansedda. Fördenskull uppropades de som instämda voro efter ingiven lista, och befanns att; Matts Mattsson i Orrböle, Olof Larsson i Brattsbacka, Sven Svensson i Gräsmyr, Pål Andersson och Erik Eriksson i Hummelholm, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.y., Nils Tobiasson, Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson iBrattfors, Daniel Tobiasson i Långed, Nils Persson i Ängersjö, Per Persson i Norrbyn, Olof Andersson i Öre, Per Eriksson, Olof Eriksson, Jon Olofsson och Jon Johansson i Järnäs, Lars Johanssoni Bredvik samt Matts Mattsson i Mjösjö, har alla samtliga utan Laga förfall och av treska försummat ovanskivna stämning. Ty sakfällas de till var sina 3 dr. smt. böta efter det 3 Capitlet i ? Balken.

AGN1720,4/3,§19:

Olof Larsson från Bergsjö begär få behålla några av honom … uppbrukade ägor därsammastädes, vari