Helena Olofsdotter 1678–1747

Personanteckningar

AGN1722,3/12,§28:

Hustrun Gunilla Nilsdtr i Bergsjö har låtit stämma sin styvdtr hustru Helga Olofsdotter därsammastädes för det hon skall med hugg och slag överfallit henne, men ingendera av dem inställer sig. Ty avsade Ländsman Hans Finberg att vid nästa Ting ställa dem under förhör i detta Mål

AGN1723,22/2,§26:

Olof Larsson från Bratzbacka ( Brattsbacka ) klagar att hans dotter hustru Helga Olofsdtr skall den2 Nov. sistl. när hans hustru och dotters styvmoder hustru Gunilla Nilsdtr, ville på Åkern taga Ler, slagit styvmodern med gräv över bägge armarna, så att de uppsvällt, samt anhåller att dottern därför Lagligen anses må. Hustru Helga Olofsdtr nekar alldeles sig slagit Svärmodern, och berättar attnär hon en dag ärnade taga Ler neder på en Åkerteg, blev hon varse att styvmodern med min skyffel tog ler på samma Teg, och förmanade henne därmed avstå, emedan Tegen skadades, varav Styvmodern förtörnades. Sade till hustru Helga Olofsdtr att hon skulle slå henne i huvudet med skyffeln, men hon försatte grävet som hon hade händerna. Då fattade Styvmodern i hennes hår, bröt hennes hals, klöste henne i ansiktet och med håret drog henne in i hennes egen stuga, där hon äntligen slapp utur Styvmoderns händer, och sedan sprang till Matz Matzon ( Matts Mattsson ) i Hwonsjö. Olof Larsson tillstår sig sett att hans hustru drog dottern med håret in i Stugan, och föregiver att hon intet förr tordessläppa henne. Men intet såg han att dottern för(gripet) sig på eller illa hanterat Styvmodern som hon sade. Parterna tillfrågades om de ha några vittnen i detta mål att tillgå. Svarade, Nej. Olof Larsson frågades om hans hustru låtit syna om armarna voro svullna. Svarade, Nej. Mer var vid denna ranskning, som upplästes, intet att påminna.

RESOLUTIO.

Jämväl Olof Larsson klagar, att hans dotter hustru Helga Olofsdtr, den 2 Nov. nästlidne, med ett gräv slagit hennes Styvmoder och hans Hustru, Gunilla Nilsdtr över armarna, att de uppsvullit. Likväl emedan häremot hustru Helga Olofsdtrs ständiga nekande, sådant med intet skäl eller liknelse bevisa gitter. Ty dömmes hustru Helga Olofsdtr, efter det 20 Capitlet Tingsmåla Balken ifrån sin Faders tilltal i detta mål Fri och Saklös. Dock manades att med all lydno och hörsamhet gå Styvmodern tillhanda, så kärt henne är att undvika (svårigheter).

AGN1734,27/11,§5:

Sd. På Daniel Ersons i Bergsjö ( Daniel Erikssons ) vägnar kärande och hustru Helena Olofsdotter till dess granne Matts Mattsson i Holmsjö, angående jämföres dess efter lotten i Crono- jorden Brattsbacka. Därav parterna 6 ¼ sel. vardera Crono jord inneha, efter svaranden skall av sin jord mera innehava än honom efter lotten skall tillkomma, vilket allt svaranden bestrider, enligt nämndemannen Olof Sjulssons nu gjorda intygande skall … och uppbrukat sina åkrar bättre än klaganden, vilka uti storleken ej heller skola giva hans tegat efter.

RESOLUTIO:

Härads Räten kan till Åbon efter föregången Syn sig ej i den saken utlåta, varföre det på Crono prövande till Högvälborne Hr. Grevens General Majorens och Landshövdingens höga gottfinnande ödmjukeligen hänskjuten och framställd varder, Likmätigt Kungl. Brevet av sen 30 Juni 1686.

AGN1734,27/11,§6:

Sd. Efter föregången sökning besvärade sig Daniel Erson ( Daniel Eriksson ) i Bergsjö genom dess hustru Helena Olofsdotter däröver att Nyåkers Byamän skogs Rålinje vilja gå Väster om den s.k. Gumprödningen varmedelst samma trakt som är en med gräs beväxt ingen skall Nyåkers man till gagn, där hanlikväl med rätta skall kunna Käranden till komma och Rå Linjen böra gå Öster om nästberörda trakt, levererandes till bevis här enl. Johan Andersson och Per Mattsson i Nyåker svarande här till, att deav ålder skola erkänt Gumprödings Berget och Höglidspusten förr vara Rån sinsemellan, linjen skall böra gå skogar emellan. Bestridandes således svaranderna alldeles dess givna attester.

Såsom Härads Rätten intet föregångna Syn sig i denna saken ej utlåta kan. Alltså varder alltsammanssåsom å Crono gerds ägor angående till Högvälborne Hr. Greven General Majorens och Landshövdingens höga föranstaltande ödmjukeligen hänskjutit och hemställt. Likmätigt 1686 års Förordning

AGN1735,4/3,§14:

Änkan Helena Olofsdotter i Bergsjö fordrar väl av framlidne Lars Håkanssons arvingar i Djupsjö arvefter dess för mer än 40 år sedan avlidna halvsyster Annika Påhlsdotter som förr varit Lars Håkanssons första hustru, dock som svarandena Erik Mickelson Långhår, Nils Jonsson i Baggård och Per Perssoni Järnäs sådant bestrider med påstående att som Helena Olofsdotter som över 25 år varit gift, på sålång tid ej nämnt det ringaste om denna arvsfordran, varunder Lars Håkansson haver obehindrat fåttträda i äktenskap med dess senare även avlidna hustrun, så skall hustru Helena sin andel förlegat ifall några skäl varit att ärva, som de dock alldeles i tvivelsmål draga, efter Lars Håkansson varit.. dräng hos sin fader när han gifte sig med Anna Pålsdotter, varefter den dyra tiden påkommit att således han (och hustrun) varken själv ägt särskilt bo, mindre att något däruti kunnat tillhjälpa.

Alltså och som Helena Olofsdotter således ej kan påstå sig innan den tid 1669 års förordning nämligen 15 Capitlet Ärvda balken ll. samt 1680 års förordning omförmäla detta arv, så varder då talan i detta mål alldeles upphävd.

AGN1759,13/3,§28:

S:D: Ehuruväl Brattsbacka med Nyåkers Byemän, efter uppvist denna Rätts protocoll av d. 15 december förl. år uti tvisten råskillnad angående deras byar emellan på det sättet förlikte blivit, att samma rågång skulle taga sin början vid Höglid pusten och därifrån gå ända fram till kröken av den så kallade Svartbäcken vid utgående i Nyåkers sjön, samt därifrån linjen ända fram till Korsberget, medvilken skillnad ock en av desse parter omtvistad höslått till större delen fallit inpå Brattsbacka skog, men vilken förening Härads Rätten hållit betänkligt att efter deras begäran stadfästa i anseende Kronohemman Boerne i Nyåker och Brattsbacka därunder b---ande rätt och andre till en laga skilnaderfordeliga men felande omständigheter. Så hava nu Nyåkers Byemän själva med en sådan förening missnögde till detta Ting instämt Brattsbacka hemmansåboer med begäran att erhålla viss skillnad till rättelse till det de ock må veta vad dem tillhörer att nyttja eller ej. Och till upplysning varom de ock inkallat såsom vittne Erik Ersson i Orrböle av 65 års ålder, som skall veta nämna de emellan dessebyar förr kände gamla härmelser, och hade emot bem:te Erik Ersson Brattsbacka Byemän intet skäligtjäv, utan anhöllo, att Olof Matsson i Nordsiö, Olof Danielsson i Biärten och gl pigan Karin Jöransdotter på deras sida till rågångens bestyrkande likaledes måtte få avhöras. Av vilka den förstnämde såsom farbroder till Mats Pärsson i Brattsbacka ej kunde för skicklig antagas. Men de övrige avladetillika med Erik Ersson den vanliga vittneseden. Intygande därpå särskilt denne sistnämde, att han för någon lång tid tillbaka, vid tillfälle att nu avl. Pär Matsson i Nyåker huggit ett svedjeland vidHöglid pusten frågat hans granne Mats Matsson varföre han ock icke med de andra velat vara uti samma rödning delaktig, då denne svarade sig i hemlighet efter sett, och som han funnit svedjan fälld iråskillnaden inpå Nyåker, ville han ej bekymra sig därom. En annan gång har Pär Mattsson sagt sigminnas då Lantmätaren uppgick rågången och borde sträcka på västra sidan om Kinkhalsmyran (?) emellan Nyåker och Brattsbacka. Mats Matsson har ock en gång talt om en bro som han måste hålla i Spång myr dalen innan Korsberge, men sagt att den med rätta borde tillkomma Nyåkers Byemän. Har ock dettavittne av bem:te gamla män hört, att Nyåker by vore anlagd igenom flyttning från Brattsbacka. Upplästes.

Olof Danielsson om 40 års ålder vittnade sig hört av sin Moder Helena Olofsdotter, som var född i Brattsbacka och uti sina 60 års ålder avliden, berättas, det råskillnaden emellan Nyåker och Brattsbacka skulle sträcka efter Swartbäcken, som han ock av flera hört nämnas, begynnandes vid Höglid pustenoch till Korsberget.

Karin Jöransdotter från Österbotten hitkommen i sin ungdom och icke visste sin ålder, berättade allra först tagit sig tjänst hos Hindrik Mattsson i Brattsbacka, vars syster Karin Matsdotter blev hennei fyra dagars tid medsänd i skogen, att följa boskapen och utvisa varest de skulle betas till förekommande av åverkan på andras ägor. Vallandes då boskapen ifrån Brattsbacka på västra och Nyåkers pånorra sidan om Swartbäcken. På lika sätt nyttjades slåtten av desse byemän på bägge sidor av sammabäck. Nyåkers Man gåvo åt Brattsbacka någon hampa, som vittnet uppspann uti lega, när de förre fingo slå Gomp rödning myran, som nu Nyåkers Byemän sig tillägna söker. Om Höglid pusten och Korsbergethade detta vittne ingen kunskap. Efter anförde intygan anhöllo nu Brattsbacka Byemän, att rågångensåsom bevist, stadfästas måtte, och påstodo 6 daler Smt i lagsökningskostnad, varmed ock ProvincialFiscalen Hr Daniel Hägglund till bevakande av Kronohemmanens i bägge dessa byar rätt, förklarade sig enig. Men Nyåkers Byemän äskade Härads Syn såvida de skola ganska mycket lida och ej kunna med sine hemman bestå, i den händelsen, att Brattsbacka Byemäns påstådde skillnad bliver fastställd.

Utslag.

Ehuruväl med vittnens intygan bevisligt vara finnes, att Swartbäcken av ålder blivit ansedd för skillnad emellan Brattsbacka och Nyåkers Byeskog, ävensom ock Höglid pusten å både sidor för skillnads märke erkännes. Dock som Nyåkers Byemän i den händelsen denne rågång fastställd varder, föregiva sigför mycken saknad taga, det jämväl nödigt vara prövas, att beskaffenheten och belägenheten av de uppgivne härmelser bliver närmare utrönt innan något änteligt utslag i denne ägotvist faller. Alltså och emedan ägandesyn föregått och Nyåkers boerne nu åkärat Härads syn, ty förklarar ock Tings Rätten iförmågo av 14 Cap: Jbl rättvist härtill sitt bifall lämna, så att Härads Hövding med nödig nämd uti --- Kronoombuds mäns närvaro nästa Sommar vill taga anförde åberopade skillnads bevis med vad tillupplysning om rätta rågången desse byar emellan mera hörer och angeläget prövas uti ögnasikte samttvisten på själva tvisteplatsen med utslag avgöra. Skolande Nyåkers Byemän till samma Syn kostnadenförskjuta, som dock sedan stannar på den som helst skyldig finnes den att gälda.