Gunilla Nilsdotter 1681–1743

Personanteckningar

AGN1716,12/3,§21:

Samma dag klagade gifta bonden Olof Larsson i Wånsiö ( Bergsjö? Vånsjö? ) att Matts Hindriksson i Brattsbacka

( o.s.v. svårläst p.g.a. bred ryggskugga, bör granskas vidare.)

RESOLUTION.

Så som gifta Bonden Olof Larsson i Wånsiö och pigan Gunnila Nillsdtr ( Gunilla Nilsdtr ) kommit i uppenbart rykte för köttslig beblandelse med varandra, så prövar Rätten skäligt och emot det 19 Capitlet Tingsmåla Balken sl. enligt, att Olof Larsson och Gunnila Nillsdtr vid nästa Ting befria sig, omde kunna, likmätigt Kungl. Förordningen av den 30 Okt. 1695……att de intet haft köttslig beblandelsemed varandra och enkelt hoor bedrivit, varefter närmare skall resolverat bliva.

AGN1716,3/12,§19:

Den 6 ds. Såsom Bonden Olof Larsson och dess piga Gunnila Nillsdtr, ( Gunilla Nilsdtr ) bägge från Wåhnsiö och Nordmalings socken vid sista Ting den 15 sistl. Mars, är dömda Edeligt vid detta Tingbefria om de kunna, att intet haft köttslig beblandelse med varandra, så bliva de nu framkallade ochförtroligt undervisade att akta sig för mened, samt bekänna om de någonsin haft med varandra att beställa, antingen förrän Olof Larssons hustru Anna Persdtr nästlidna Bartolomeimässo tid avled, ellersedan. Men de ville intet tillstå att de någon gång med varandra beblandat. För den skull admiterades Olof Larsson först till Eden, då han med hand å Bok vid Gud och hans heliga Evangelium svär att han aldrig haft köttslig beblandelse med Gunnila Nillsdtr. Berörda kvinna påstod även sedan Olof Larsson svurit för oskyldig i detta mål. Men kom det uppå Rättens allvarsamma tilltal att bekänna det hon blivit nästlidna höst Bartolomei tid under äktenskapslöfte av Olof Larsson besoven, vilket även Olof Larsson tillstod, och begynte dessa personer att bygga äktenskap med varandra. Olof Larsson föreställdes att han emot sitt bättre vetande gjort en orätt Ed, vilket han och syntes någorlunda låta sig till sinnes gå. Gunnila Nillsdtr förehöll Eden med Hand å Bok att hon aldrig i Olof Larssons hustrus livstid, eller förrän nästl. Bartolomei tid av Olof Larsson hävdad blivit. Vare mer härmed intetatt påminna.

RESOLUTIO:

Alldestund Gunnila Nillsdtr från Wåhnsiö Edeligen anhållit det hon intet av Olof Larssons därsammastädes hustrus livstid, utan efter hennes dödeliga avgång nästlidne Bartolomei tid blivit av honom hävdad. Fördenskull bliva dessa personer ifrån vidare tilltal angående enfalt Hor befriade, efter det 19 Capitlet Tingsmåla Balken sl. Och som Olof Larsson i sin Ed svurit sig aldrig haft med Gunnila Nillsdtr köttslig beblandelse, vilken Ed genom bägge deras bekännelse sålunda nu är befunnen falsk. Sådömmes Olof Larsson för men-Ed till 9 mk. Smt. böter, och bör han stå en Söndag uppenbara Kyrkoplikt, efter det 21 Capitlet Tingsmåla Balken sl. Beträffande deras sistl. Bartolomei tid begynta sammanlag, så medan de varandra till Äkta begärde bliva de till det Vördige Prosten i Nordmaling förvistaatt detta mål befordras sedan de erlagt deras böter för otidigt sängelag.

AGN1722,3/12,§28:

Hustrun Gunilla Nilsdtr i Bergsjö har låtit stämma sin styvdtr hustru Helga Olofsdotter därsammastädes för det hon skall med hugg och slag överfallit henne, men ingendera av dem inställer sig. Ty avsade Ländsman Hans Finberg att vid nästa Ting ställa dem under förhör i detta Mål

AGN1723,22/2,§26:

Olof Larsson från Bratzbacka ( Brattsbacka ) klagar att hans dotter hustru Helga Olofsdtr skall den2 Nov. sistl. när hans hustru och dotters styvmoder hustru Gunilla Nilsdtr, ville på Åkern taga Ler, slagit styvmodern med gräv över bägge armarna, så att de uppsvällt, samt anhåller att dottern därför Lagligen anses må. Hustru Helga Olofsdtr nekar alldeles sig slagit Svärmodern, och berättar attnär hon en dag ärnade taga Ler neder på en Åkerteg, blev hon varse att styvmodern med min skyffel tog ler på samma Teg, och förmanade henne därmed avstå, emedan Tegen skadades, varav Styvmodern förtörnades. Sade till hustru Helga Olofsdtr att hon skulle slå henne i huvudet med skyffeln, men hon försatte grävet som hon hade händerna. Då fattade Styvmodern i hennes hår, bröt hennes hals, klöste henne i ansiktet och med håret drog henne in i hennes egen stuga, där hon äntligen slapp utur Styvmoderns händer, och sedan sprang till Matz Matzon ( Matts Mattsson ) i Hwonsjö. Olof Larsson tillstår sig sett att hans hustru drog dottern med håret in i Stugan, och föregiver att hon intet förr tordessläppa henne. Men intet såg han att dottern för(gripet) sig på eller illa hanterat Styvmodern som hon sade. Parterna tillfrågades om de ha några vittnen i detta mål att tillgå. Svarade, Nej. Olof Larsson frågades om hans hustru låtit syna om armarna voro svullna. Svarade, Nej. Mer var vid denna ranskning, som upplästes, intet att påminna.

RESOLUTIO.

Jämväl Olof Larsson klagar, att hans dotter hustru Helga Olofsdtr, den 2 Nov. nästlidne, med ett gräv slagit hennes Styvmoder och hans Hustru, Gunilla Nilsdtr över armarna, att de uppsvullit. Likväl emedan häremot hustru Helga Olofsdtrs ständiga nekande, sådant med intet skäl eller liknelse bevisa gitter. Ty dömmes hustru Helga Olofsdtr, efter det 20 Capitlet Tingsmåla Balken ifrån sin Faders tilltal i detta mål Fri och Saklös. Dock manades att med all lydno och hörsamhet gå Styvmodern tillhanda, så kärt henne är att undvika (svårigheter).

AGN1743,28/3,§13:

Jonas Svensson i Torsböle å egna och dess bröders (Jan och Sven) Svenssöners vägnar, igenom Erik Svensson i Nederön, anförde efter stämning emot Olof Danielsson i Brattsbacka, huruledes deras syskonebarn och pigan Anna samt hennes moder, hustru Gulilla Nilsdotter, bägge nyligen avlidit, och han OlofDanielsson skall på sig tagit föranstaltningen av deras Jorda färd, samt egendoms disposition, så påstås han såsom oskyld måtte visa dem för dem sätta tillbörlig reda.

Olof Danielsson genom Johan Pålsson i Torrböle svarande, att gamla pigan Anna före Modern avlidit, dock bägge inom en ganska kort tid, och således som Modern skall varit hennes arvinge, så skall all kvarlåtenskapen böra tillfalla Fattig Stugan i Socknen, efter hon skall varit ett allmänhjon, som icke det minsta efter sig lämnat, skolandes Olof Danielsson av kristerligt medlidande väl hava gjort någon föranstaltning om deras skötsel och begravning. Men i övrigt skola de bägge avlidit i Lefwar by, den ena hos Gätgivaren därstädes och den andra hos dess granne, vilka han förmenar ej något skolahava att uppteckna, efter kvarlåtenskapen ej skall varit på långa vägar tillräcklig till Begravnings kostnaden.

RESOLUTIO:

Tings Rätten prövar skäligt att utställa denna tvist till nästa Ting, då inventarium på bägges kvarlåtenskap uppvisas bör, varefter Rätten om arvsrättigheten sig utlåta vill, så framt förening ej träffats

AGN1743,9/12,§26:

S.d. Som Gunilla Nilsdotter i Örrbölle ( Orrböle ) befinnes vara med döden avgången, ty kommer dess gjorda Testamente under Erik Erson ( Erik Eriksson ) i Örböle såsom dess husvärd, av all efter dess död befintliga egendom enl. Anna Margreta ……… inlämnade skriflerl. bevittnade avhandling i denna månad, att över …….med dess närmaste arvingar, vilka inom natt och år sig däröver hava att förklara.

AGN1744,12/3,§17:

S.d. Sökte förmyndaren för avl. Gunilla Nilsdotters halvsyster, pigan Karin Nilsdotter, Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle, att klandra det Testamente varigenom bemälda Gunilla givit dess ringa kvarlåtenskap till Erik Ersson i Örböle ( Erik Eriksson i Orrböle ), med påstående, att därför arvingarna till delnings falla måtte och Erik Ersson bliva pålagd det upprättade inventariets riktighet Edeligen bestyrka. Härvid befanns, att avl. Gunilla Nilsdotter även har andra släktingar. I anseendetill vilka anstånd givits dem, och emedan ej bevisas kunde, ehuru Svarandena sådant påstå, att deav Testamentet erhållit communikation.

Ty kunde Tings Rätten innan sådant föregått och de i följe därav med sina utlåtelser ankommit, ellerderas talan i anseende till kommunikations-tiden efter Lag företagit, anser käranden sig med anförda måls avgörande ej befatta. Emellertid åligger Erik Ersson, att efter upprättat inventarium, i 3:ne. Mans övervaro, ifrån sig leverera och insätta den avlidnas kvarlåtenskap, till dess slut i Sakenbliver, så framt någon vänlig förening ej emellan kommer

AGN1745,8/3,§16:

S.d. I stället för 59 dr. kmt. som Erik Ersson i Orböle ( Erik Eriksson i Orrböle ) påstod änkan,avlidna Gunilla Nilsdotter honom skyldig vara, enl. ingiven räkning, för hennes hyra i 4 års tids bärgning för en kostnads hållning, erlagt tionde-smör, likstol m.m. Varför han efter stämning sökte sin förnöjelse av bemälda avl. halvsysters Karin Nilsdotters ( Katarina Nilsdotters ) arv, hos dess förmyndare Johan Pålsson i Torrböle inneståendes, förklarade omsider på föreställning bemälde Erik Ersson sig tillfreds och nöjd med ovannämnda Gunilla (Pärsdotters) kvarlåtenskap, som hon hos Erik Ersson såsom sin husvärd kunnat hava efter sin död, övrigt, och vilken hon likaledes på sotesängen, medAnna Margareta Jesenhaus intygan, Erik Eriksson under Testamenterat, enl. uppvisat inventarium, sigbestigande till en värde å summa 24 dr. 24 öre kmt. Och alldenstund förmyndaren Johan Pålsson viddetta ej hade att påminna. Alltså ock Tings Rätten anförde Erik Erikssons begivande, såsom billigt och skäligt, med Dom gillade och fastställde. Blivande i följe härav all vidare pretention i detta mål upphävd.

AGN1756,2/12,§1:

Uppå pigan Karin Nilsdotters ifrån Biärten käromål igenom Bergs Gevaldigern Olof Långström till avlidne Johan Pålssons hustru Anna Andersdotter i Torrböle, angående arv efter den förstnämdes fader avlidne Nils Johansson i Biärten och halvsystren även avlidna änkan Gunilla Nilsdotter därstädes, så inställte sig till svars Klockaren Jonas Arctaedius och förklarade, att hustru Anna icke undandrager sig avlämna de penningar och persedlar, som mannen avlidne Johan Pålsson om händer tagit Karin Nilsdotter efter dess fader i arv tillfallne, bestående uti 30 daler contante pengar, 2 gamla fällar, en bytta hel, en nålkudd, 3 st silverringar och en gammal hackgro, varförutan intet skall vitterligen innestå. Men hustru Anna Andersdotter skall haft uti betänkande berörde arvepenningar och persedlar till pigan Karin Nilsdotter avleverera, efter Johan Pålssons frånfälle, utan förmyndare. Vilket TingsRätten övervägade, finnande på efterfrågan och givet förslag för nödigt och rättvist, att förordna till förmyndare för bemälte piga Karin Nilsdotter hennes syskonebarn bonden Jacob Mårtensson i Långvattnet, såvida han något laga hinder eller förfall han nästa Ting härstädes fog skulle hava att förebära. Blivande i medlertid avlidne Johan Pålssons änka Anna Andersdotter vid 5 daler smts vite pålagd, att dessförrinnan till bemälte Jacob Mårtensson avgiva vederbörlig räkning uppå det arv, som KarinNilsdotter tillhörigt, avlidne Johan Pålsson om händer tagit, samt därom med Jacob Mårtensson sammanträda och likvidera, varefter i händelse ingen vänlig överenskommelse träffas skulle, Tings Rättenom det som stridigt bliva kan, på vidare anmälan sig utlåta lärer.