Lars Pedersson Berg¹ ~1595–1652

Personanteckningar

I Törna by i Ullånger blev ett av hemmanen officersboställe år 1623, då fänriken Lars Pedersson, som dittills bott på ett hemman i Teg i Sidensjö, flyttade in. Han befodrades till kapten i samband med flytten till Ullånger, och han finns omnämnd i en skattelängd samma år. Kronan, d.v.s. svenska staten, hade börjat upplåta vissa hemman skattefritt för att försörja sina befäl. Det här hade blivit den enda möjlighet som fanns för att framför allt de högre officerarna skulle få ut sina löner.

Kriget kostade enorma summor som oftast lånades upp ute i Europa och i stället för kontanter fick officerarna ett eller flera hemman i ersättning. Sen Gustaf II Adolf dött i dimmorna vid Lützen 1632 och hans dotter Christina så småningom blivit drottning fortsatte de här s.k. förläningarna till befälskåren i än snabbare takt.

Kapten Lars Pedersson hade kommit till Törna för att stanna där i 28 år till sin död nere i Tyskland 1652. Ytterligare ett av hemmanen i samma by hade då övertagits av en annan officer, majoren Samuel Nilsson Lundberg, född i Gällsta i Vibyggerå, som på 1690-talet tillsammans med sin hustru begravdes framför altaret i Ullångers kyrka. Över makarnas grav hängdes en ljuskrona från Polen, som än idag finns kvar, även om den flyttats till en annan plats i kyrkan. När Lars Pedersson kom till Törna var han troligen nära 30 år gammal.

Medan han bodde i Sidensjö, från 1614, sägs “fänriken ha varit 3 år i Ryssland och på två resor till Waxholm under Påvel Wulff”enligt skattlängden för Älvsborgs lösen 1617. Var Lars Pedersson en gång föddes vet jag inte säkert, men flera uppgifter säger han skulle vara son till Per Jonsson Hov från Hackås i Jämtland. Som källa anges en släktutredning över Magnus Laurentii ättlingar och jag har själv läst en bok från 1995 av Roger de Robelin, som heter “Skankeätten”, där samma uppgift kommer igen. Det finns också en annan teori, att han skulle vara son till Peder Bengtsson i Bulås i Selånger, därför att en Lars Persson år 1633 kräver ett arv från Peder Bengtsson enl. Selångers dombok samma år.

År 1623 finns han i alla fall i Törna, och han ingår i Västerbottens regemente där manskapet rekryteras från bl.a. Ångermanland. Enligt en manskapsrulla av den 26 mars 1626 är han chef för ett kompani ångermanlandsknektar, som under regementschefen Fritz Rosladin är förlagda i Pillau, en liten ort vid den polska östersjökusten i närheten av Danzig. Efter hårda strider där svenskarna erövrade flera småstäder, kom kompaniet efter några veckor till Elbing, en stad med fästning och vallgravar, och även denna erövrades efter stormning.

Framryckningen fortsatte och bl.a. städerna Marienburg, Dirschau, Stargard och Putzig intogs i mitten av augusti. Kungen, Gustaf II Adolf, bestämde att 400 man under Rosladins befäl skulle stanna som garnison i Putzig, något som senare skulle visa sig vara ödesdigert. Under hösten 1626 omringades den svenska truppen av omkring 3000 polska soldater, som vid upprepade tillfällen försökte storma staden. Alla försök slogs tillbaka, men bristen på mat övergick snart i ren hungersnöd.

Den 24 mars 1627 måste svenskarna kapitulera och fick “avtåga fritt”,som det står i skrifterna, “till Wrangels styrkor i det närbelägna Marienburg”.Vid Putzig hände tydligen någonting med kapten Lars Pedersson, eftersom det finns ett brev från hans hustru, född Ingiell Pedersdotter, skrivet den 16 april 1628 med begäran om pension för hennes man, “som vid Putzig förlamad är”. Han beviljades också en mindre pension, men redan 1627 var han åter på plats som kompanichef i Polen.

Källa: Folke Bohman, https://ullangersminnen.home.blog/2019/08/06/overstelojtnanten-lars-pedersson-fran-torna-i-ullanger/