Abraham Persson –>1647

Personanteckningar

LIVET I ANGERMANLAND 117 Henrik Påvelsson i Boteå hade en legepiga vid namn Märit, som var barnfödd i Västerbotten, och Måns Hansson hade en legejänta vid namn Rågel, född i Sollefteå. När dessa sommaren 1635 slogo på Änget, blevo de osams och började träta sinsemellan. Strax undsade (hotade) Märit den andra med det, som ont är. Därefter hände, att Rågel fick ont i sitt ena öga. Genast misstänkte hon Märit härför, emedan hon hade hotat henne. Märit ville, själv sjätte, värja sig, men då målsäganden ej stod efter hennes ed utan bad för henne, efterskänktes henne eden. De båda pigorna förliktes inför rätta med handsträckning. Dock skulle Märit för sitt hotande sitta ett dygn i stocken och spisas med vatten och bröd. En rustmästare Oluf Pedersson i Övergård omtalas år 1650 eller, rättare sagt, hans hustru Anna. Denna hade nämligen tillvitat och beskyllt Elisabeta, Erik Håkanssons i Mångrav hustru, att denna själv eller genom andra skulle ha förgjort henne (Anna) från hennes hälsa. H:u Elisabeta utfäste sig emellertid på tinget den 14 januari 1650 att på nästkommande ting, själv tolfte, göra sig fri för den beskyllningen, vilket ock skedde. (RDG 3 f. 488 v., 496.) På Torsåkers ting år 1637 beskyllde Abraham Pedersson i Björned sin brorson Peder Jonsson ibidem, att han genom djävulskonst ihjälspått Peder Håkansson i Vik, som två år därförut hade dött av sjukdom. Båda blevo emellertid för rätten förente med handsträckning, och den, som därefter förkastade eller försmädade den andre och först oenighet och träta uppkomme, skulle utgiva 20 daler gott mynt och ändock svara till lag och rätta för alla skällsord och förvitelser. I rykte för trollkunnighet stodo finnarna framför andra. Joen Andersson i Fälle i Säbrå hade mistat någon boskap, och man trodde, att Olof Persson i Överdal var orsaken därtill. Denne skulle nämligen ha vidtalat en elak finne, som med sina medel åstadkommit detta. Saken kom före