Jonas Svedberg Jonsson 1708–1785

Personanteckningar

AGN1740,6/3,§9:

S.d. Länsman Johan Billström anklagade Jon Salomonsson i Lakamark för förövad stöld hos gästgivaren Jonas Svedberg i Brösta, vilket således tillgått enligt Svedbergs därom ingivne berättelse, att Jon Salomonsson kommit in uti Svedbergs kammare den 1 förvekne februari och vid utgåendet olovligen borttagit och med sig fört en penninge katta, uti vilken 58 daler 4 öre varit förvarade, havandes Svedberg då straxt rest efter Jon Salomonsson och honom träffat uti Båtsman Elias Frimodigs stuga i Österås, där han i anledning av någon av honom fattad misstanka i gode mäns närvaro honom rannsaka låtit, och dess penningar igen bekommit.

Jon Salomonsson 31 år gl, medelmåttig växt, till dess lemmar frisk och färdig, tillstod och bekände, att när han kommit uti Svedbergs Cammare, att där taga sig litet mat för pengar har han satt sigpå en pall, å vilken penninge kattan legat ovanpå locket, vilken Jon Salomonsson under sittandet till sig tagit och hos sig behållit till dess han kommit till Frimodigs stuga, då han gömt Penge kattani snön under en knut, varifrån han säger sig den hava tagit, enär Svedberg visiteringen anställte,och densamma Svedberg återgivit, säjandes sig ångra detta dess förseende och bad om tillgift. EfterLäns och Nämndemännens berättelse har väl denne Jon Salomonsson tillförne för stöld ej varit lagfördfast om honom en och annan misstanka kan hava varit.

Resol

Tings Rätten förklarar enl 40 Cap: Missg.Bl Jon Salomonsson skyldig att böta 3 ggr de stulne penningarnes värde, som är 58 daler 4 öre Smt eller i brist därav att avstraffas med 7 par spö, 3 slag avparet. Börandes han dessutan stå en söndag på pliktepallen i Arnäs Kyrka, att där uppenbar skrift undergå.

AGN1752,27/11,§22:

S:D: Mölnaren Lars Jönsson Hielte ifrån Hernösand besvärade sig genom Auscultanten uti Kongl. Majts och Riksens Höglovl. Svea Hovrätt Hr Carl Gustaf Hägg däröver , att Gästgivaren Jonas Svedberg iBrösta för någre år tillbaka skall uti förvar tagit en färdsläda med järnstänger och takhud Hielte tillhörig, men sedan ej återställt, varföre nu påstås, att Gästgivaren Svedberg måtte sin skyldighethärutinnan påläggas efterkomma och betala uti expenser 4 daler Smt. Svarande förklarar sig härövermed invändning, att han aldrig blivit ombetrodd till att förvara någon Hielte tillhörig släda och fastmindre förmente han sig pliktig för densamma ansvarig vara. Men icke destomindre skall Gästgivarenpå Hieltes skriftel. begäran föranstaltat så att berörde släde kommit till Hernösand och blivit inlämnad hos Rådmannen Djupenström, där Hielte kunde få honom igen, varest förbehållande sig betalningför dess havde besvär. Häremot ville väl Hieltes fullmäktige med åtskilliges skriftel. och särsliltevittnesbörder bestyrka, att Svedberg tagit i förvar både släden och en filt eller tackhud. Menn somsådant alldeles bestriddes av bemälte Gästgivaren Svedberg han ej heller ville vidkänna att någon filt eller takhud släden medföljt, som Hielte tillhört, varom likväl ovan åberopade vittnen intygat.Alltså kunde vid slika omständigheter, och i mangel av vittnens närvaro, Tings rätten si för denna gången med denna tvist icke vidare befatta.

AGN1764,20/3,§9:

S:D: Uti Dagboken vid Gästgiveriet i Brösta för Julii månad nästledit år har Wälofl Landshöfdingeämbetet i Sundsvall funnit hurusom Wälborne Herr Ryttmästaren Jennnings jämte Herrarne Expeditions Befallningman Westman, Mantals Commissarien Stenklyft, Directeuren Qwist och Ingenieuren Hertzberg vid deras resa ifrån Nordmaling till Nätra Sokn d. 1? i berörde månad måst vänta uti 2 1/2 timmas tidefter hästar på denne Gästgivaregård, ehuru förut därom blivit kungjort, och därföre enl. Resolutiond. 6. augusti nästpåföljande anbefallt Liqwidations Commissarien och Krono Länsmannen VälbetroddeJohan Billström, att vid nästa Härads Ting i vederbörandes närvaro låta undersöka vilken varit vållande till uppehållet för de resande anförde tid, och den eller de, som deras skyldighet eftersatt, lagligen tilltala. I följe varav Liqwidations Commissarien Johan Billström låtit nu inkalla Gästgivaren Jonas Swedberg i Brösta, att härutinnan sig förklara, och enskyllade sig härutinnan denne, såsom nu hindrad av hos honom påstående uppbördsstämma, och gästgiveriets trägne bevakning för felande tjänstefolk, genom Bokhållaren Välbetrodde Erik Bergwik, emedan han skall då varit borta med sine hästarpå skjuts, och tillsagt sin hustru, att vid resandes ankomst utan uppehåll anskaffa nödige hästar.Visande med Erik Anderssons i Skortsed och hustru Sara Swensdotters i Mon den 18. i denne månad meddelte skriftelige betyg, att då ovannämde Herrar anförde tid vid gnomresan påfordrat hästar, har HerrRyttmästaren ej dröjt över en timma, utan genom Gästgivarens tvenne hästar fått vardera vittnets häst efter uppbådande till skjutsen, och med dem fortsatt resan till Sörlungånger, därest hans vagn måst något lagas. Ävenledes m--- Anders Larssons i Högland samma dag givne skriftelige besked, att sedan Gästgivaren med sine hästar bortskjutsat, haver Anders Larsson och hans granne Swen Samuelsson påförsta bud igenomsökt deras i bet gående hästar och med var sin skjutsat ifrån Gästgivargården utansärdeles hinder för de resande, samt vid ankomsten till Sörlungånger l--fat Herr Ryttmästaren undervagnens lagande. I anseende vartill bokhållaren Bergwik förmodade, att Gästgivaren --- i detta målundgå vidare tilltal. Men Liqwidations Commissarien Billström utlät sig icke destmindre, att dess bevis såsom osvurne ägde efter Lag förmodligen icke den styrka, att Gästgivaren kunde härutinnan frikännas, och lämnade därföre till Rättens gottfinnande om och huruvida ovannämde Personer må beediga deras ---ledes varande attester, innan målet slutligen avgöres. Med vilket och som svarandens ombud yttrade sig nöjd, så avsades det Härads Rätten prövar vid så satte omständigheter Lag uti 17 Cap: Rättegbl likmätigt och rättvist, det förbemälte vittnesbörder äga ej vitsord, utan de besvurne varda, så vida Liqwidations Commissarien Billström deras riktighet i detta mål ej velat medgiva, och åligger därföre Gästgivaren, att till nästa Ting låta inkalla Anders Larsson, Erik andersson och hustru Sara Swensdotter till att samma vittnesbörder edeligen besanna. Börande även Parterne då tillstädes vara, och, ifall uti detta mål ej ytterligare är av dem att anföra eller påminna, därefter äntligt slut däröver Lag och omständigheter likmätigt avvakta.

AGN1765,12/3,§32:

S:D: Då undersökning efter Lovl. Landshöfdingeämbetets Resolution d. 6 aug. 1763 förehades å vårtinget därefter angående vilken varit vållande till uppehållet för de resande d. 12 --nästförut på Brösta Gäsgivaregård, och vilket Liqwidations Commissarien och Krono Länsman Välbetrodde Johan Billström varit anbefalld åtala, har Gästgivaren Jonas Swedberg sökt i thy mål sig fria med Erik Anderssons i Skortsed och hustru Sara Swensdotter i Mon samt Anders Larssons i Högland honom givne vittnesbörder, men Billström ej velat dem för giltige anse, innan de besvurne blivit, och har Swedberg därföreenl. denne Rätts därom d. 21. Martii nästledit år fällte utslag nu låtit inkalla bemälte Erik Andersson och Anders Larsson att samma vittnesbörder besanna, varföre de såsom ojävaktige befunne vittneseden avlade, och sedan varderas vittnesbörder, av berörde Tings Protocoll för dem uppläste blevo, erkände de var för sig de samma, med tilläggning, att Herr Ryttmästaren Jennings kommit en god stund efter sin förridare på Gästgivaregården, men icke tövat över en timma innan bortresan söderåt skedde,och hade desse vittnen på första bud genom Gästgivarens piga sökt igen sine hästar på skogen, samtmed dem genast till gästgivaregården farit, och dädan söderåt skjutsat flere resande, samt vid Sör Lungånger träffat Herr Ryttmästaren under dess vagns lagande. Uppläst och förmodade således Gästgivaren, att intet uppehåll för desse resande genom hans förvållande skett, ej heller tarvelig näring felats, om någondera därefter frågat. Finnande därföre Liqwidations Commissarien Billström sig med fog ej kunna uti detta mål vidare Gästgivaren tilltala, dock avvaktade däröver Rättens slut. Vilket uti övervägande togs, ehuru det finnes på Dagboken för Juli Månad 1763 antecknat, att den 12 hujus hade sex resande varit på Gästgivaregården, och de Fem senare skola efter vanligheten m--- flera timmar vänta efter hästar, fast förut därom blivit kungjort, jämte under den tiden varken vått eller torrt till nödtorften. Dock alldenstund efter undersökningens innehåll och vittnens utsago, ingen synnerlig anledning gives, att Gästgivaren varit vållande till uppehåll den gången, enär han genom sitt tjänstehjon tillsagt de avhörde vittnen med flere vederbörande, att med skjutshästar tillstädes komma,även lämnat sine hästar till skjutsen, och ene resanden för angelägenheten fått resa förr än de övrige. Fördenskull och som Dagboken därhos meddelar, att uppehållet ej varit för dem alla över 2 1/2 timma, och det icke vist är, att någon kungörelse till hästars uppbådande till viss tid förut skett,samt Liqwidations Commissarien Billström närmare besked härutinnan ej haft att visa. Alltså prövarHärads Rätten vid så satte omständigheter att anse den på Dagboken gjorde vida anmärkning mindre grundad, och således Gästgivaren Swedberg efter dess förklaring icke vållande till det åklagade uppehållet med skjutshästar.

MEMO: