Matts Larsson 1681–1756

MANTAL Degerfors

1703 Matts Larsson 1b 1h 1förälder 1syskon broder Nils

1704 Matts Larsson 1b 1 h 1syskon

1705 Matts Larsson 1b 1h

DBU1731 vt

"S.D. såsom Mats Matsson uti Rödå nu så van för och ... sig medelst honom tillstött sjukdom, att han varken sig själv eller de sina .förnödigt att för hans omyndiga 2:ne döttrar tillsätta förmyndare,förordnade således där till Anders ..... uti Rödå, som i följe av lag förmyndare ordningen de omyndigas gagn och goda böra ... och bevaka".

(Gun Jonsson)

DBU1731 vt

"Såsom nämndemännen höllo för gagneligt och nyttigt vara att en .... för bräcklige mannen Mats Mattsson uti Rödå som varken sig själv eller de sina ....... måtte tillsatt bliva, alltså blev hans broders son Mats Larsson uti Degerfors därtill av Rätten förordnad, som därföre bör denna ....... mannens gagn och bästa vid alla tillfällen iakttaga och bevaka".

(Gun Jonsson)

En hustrus vanrykte

På vårtinget 1722 framropades Jon Olofsson i Rödå, som citerat [anklagat] Matts Larsson i Degerfors, som hade förtalat Jons hustru och sagt att hon övat sänglag med soldaten Tomas Fager. Matts Larsson var inte tillstädes men ett antal attester lades fram, bland annat av Anders Persson i Rödå och Tomas Persson i Degerfors, lydande så här

"Undertecknad tillstår härmed, att färliden söndag den 1 april skulle vi samtliga Degerförsgrannor vara i läsarstugan hos Matts Larsson, då även Erik Olsson Ask var där och tillstädes. Då löste MattsLarsson upp den citation (kallelse), som skickats till honom, och frågade sedan om soldaten Ask ville tillstå det han sagt om sin brors hustru och om soldaten Tomas Fager. Då bemälte [Ask] sade tvenne gånger att de skulle (få) stå för sänglaget. Datum Umeå och Backen den 5 april 1722 attesteras

Anders Persson i Rödå och

Tomas Persson i Degerfors"

Det här intyget avsåg väl att styrka. att Matts Larsson förtalat Jonas Olofssons hustru. Ytterligare vittnen hade skriftligen intygat att dem veterligt hade hustrun i fråga aldrig legat med soldaten Fager, då husbonden varit borta, utan hon hade alltid legat med en av pigorna eller ensam i sin säng. Nu var dessa vittnen inte tillstädes utan de blev sakfällda till en daler silvermynt vardera och saken "förmedelst desse wittnens uteblifwonde eij kan för denna Gången slutas".

Ärenden som detta var ganska vanliga vid den här tiden: det spreds rykten om någon och det var oftast kvinnorna som drabbades. Det var tydligen svårt att få det heta uppgjort i godo och man kan förstå, att det måste ha känts bättre att ha fått rättens utlåtande om att man var oskyldig (om man nu var det).

Pers sönernas intyg var undertecknat med deras bomärken. Anders bestod av en liksidig triangel med tre punkter omkring spetsen, också ordnade i triangelform, medan Tomas hade en svastika, d v s det som numera är mer känt under beteckningen hakkors. just den sortens bomärken var inte så ovanliga vidden här tiden: 1691 hade Anders Ersson i Mo i Nordmaling också en svastika och Håkan Andersson hadeen liknande symbol, Abraham Björsson i Våge i Själevads socken, en av mina förfäder på fädernet, tecknade sig 1678 med en likadan med en extra hake och i socknarna nolaskogs i Ångermanland finns ävenför övrigt åtskilliga hakkorsbärare. Vi vet alla varför denna gamla solsymbol kommit i vanrykte sedan 1930 talet.

(Daniel Brömster SL64s12)

MEMO: