Pål Persson 1660–1755

Personanteckningar

ANTECKNING:

Ett utdrag ur tingsnotisen:

"...därutinnan förmälte Påhl Persson och hans hustru Karin Mattsdr

emot skiötning till döddagarna updraga och aflåta Erik Ersson och hans

hustru, Karin Andersdotter, icke allenast besittningsrätten af deras

hemwist och land uti Wägsehlet utan ock deras ringa lösa egendom..."

Det var tredje tinget som förgångsskriften upplästes och förkunnades,

varefter den också vann laga kraft.

ANTECKNING:

Påhl Pehrsson bodde kvar i Vägsele i sitt armod. 1739 ålades en man vid namn Påhl Pärsson av häradsrätten i Lycksele att betala 3 daler kopparmynt för en get som han sommaren 1738 erhållit av nybyggaren Olof Johansson i Brattfors. En februaridag 1739 kom Påhl Pehrsson "gåendes på skiben" på pennvägfrån ett besök hos nybyggarfinnarna i Umgransele. Han tog vägen rakt genom storskogen, och då han kom en och en halv från Vägsele, upptäckte han en ensam ren. Han såg "fuller wähl at oxRehnen icke warnågon willRehn". Men han sköt den ändå. "Sedan han skutit och fält Rehinen och afskurin öronen Hwarå Rehn ägaren haft sitt Märke", flådde han renen och styckade den. Därefter gjorde han upp en eld iskogen, där han torkade och rökte köttet. Men när han sedan knegade iväg hemåt mot Vägsele med sinköttbörda, mötte han renägaren. Och Påhl fick givetvis en stämning till tinget så småningom. Att stjäla en märkt ren i skogen brukade bestraffas med 40 par spö samt fängelsestraff. Påhl måste erkännatillgreppet, "tilskrifwandes ordsaken til stölden sin stora fattigdom, och intygades af Nämden at Påhl Pehrsson war utfattig. Härads Rätten pröfwade för skäligit at Påhl skulle med twå par spö afstraffas samt en Söndag undergå uppenbara Kyrkjoplicht". Nu flyttade Påhl och hans hustru ut ur socknen.Om Karin berättar begravningsboken för Säbrå socken år 1744: Den 1 juni afled Bondens ifrå Wegsele by och Lycksele uti lappmarken Pål Pärssons hustru Karin Jacobsdotter efter 34 års ålder begrafwen d.3 junis, des sjukdons hade warit watusot. För brist på lifsmedel hade de öfwergifwit sitt nybygge 1742. Ilade wittnesbörd af Pastor Fiellström om god kunskap i kristendomsstycken. Hur gammal Påhl Pehrsson blev är icke bekant. Det är troligt att han dog 1752. Från tinget i Lycksele 1753 berättas nämligen att Jon Olofsson i Arvträsk lovade att betala en skuld som Jon 1734 övertagit av Påhl Pehrssoni Vägsele, tydligen i samband med överlåtelsen av Vägsele nybygge. Vid den allmänna skattläggningen1747 åtog sig Jon Olofsson i Vägsele att svara för ett fjärdedels mantal med sex daler silvermynt iskatt. "Åkren är ej af frostländig jordmon" (Db L 101 1747). Påhl Pehrsson och hans hustru hade ständigt levat i stor fattigdom. Men Vägsele nybygge anses ändå egendomligt nog så tidigt som 1717 varaett av socknens förnämsta jordbruk

(Ossian Egerblad Vägselebok)

MEMO: