Matts Henriksson ~1625–1697

Personanteckningar

DB 1656,mars,Jättesta ting står det i protokollet:"Nils och Matts Hinderssöner finna wedt Nästvattnet boendes hava sin broder Mårten Hindersson gift med 3 barn mot förbud hyst och härbärgerat,alltså ähe dee tillsammans efter cap af Rådstugu Balken sakfällde till 40 mrk treskiftes.Eljest blev avsagtatt endere af Nils och Matts sig hemstad annorstädes förskaffa skall med laga plikt till görandes och icke bägge oppå så ringa Jordt boende wara,som här skiedt ähr".

2 år sedan upptar Matts Hindersson nybygget Armsjö som ett helt nytt finntorp och Matts blir stamfader till en stor släkt som befolkar huvudsakligen lappmarken.

DBN1668,9/3,§5:

Matts Hindersson finne, uppbud 1:a. gången - 4 ¼ seland Jord och halva gården i Hörnsiöö, som hans systersöner och döttrars män honom sålt hava.

DBN1669,2/4,§5:

Oppbud 2:a. gången någon Jord i Hörnsjö, som Matts Hindersson ibm. av åtskilliga sina systerbarn köpt har.

DBN1669,9/8,§4:

Matts Hindersson i Hörnsjö uppbjöd 3:e. gången Jord ibm. som han av sina systersöner Nils och MattsAndersöner köpt haver.

DBN1672,21/8,§4:

Mats Hendriksson, finne, insinuerade Hans Exellens Gouverneurens Högvälborne Hr. Carl Sparres tillåtelsebrev av den 26 aprilis nästförledne, på Cronans allmänning uppför Nordmalings socken få Excoleraoch uppbruka ett Torp eller Hemman, dock ingen bolby förnekar. Och såsom Nämnden bevittnade att Armsiöön ligger på Cronans allmänning, hos vilken han Matz vill sig nedsätta, som och är belägen 1 ¾ mil ifrån Hörsiöö och en mil ifrån Agnäsett och kommer ingen bolby för när, att därför tillåtes honomemot nöjaktig Caution till socknen där sig nedsätta, Cronan och socknen med tiden därav sin tillbörliga indrätsel för ¼ Mtl. gifva, och sedan han och hans efterkommande där stadiga förbliva. Välförståendes, att han inte överträder Kung. Majts. brev eller gamla urminnes hävder, rå och rör på Umeåfjället.

DBN1678,26/8,§2:

Befalldes Ländsman Per Östensson att stämma dessa efterskrivna, nämligen: Matts Olsson i Mjösjö, Matts Hindriksson i Armsjön, Jacob Larsson i Bjärten, Abraham Abrahamsson i Öndskasjön till nästa Ting, att de då tillstädes äro med sina skäl och skrifter hur de inkomna äro på Nordmalings fjällen.

Matts Hindriksson fick 1672 3 års frihet men erlägger ingen skatt förrän 1682

DBN1681,4/11,§3:

Efter Publikation av åtskilliga Kungl. Förordningar, tillspordes om några nybyggen i detta Tingslagvar tillfinnandes och befanns dessa, Nämligen:

Armsjön, Mats Hendriksson även vid samma tid som Jacob Larsson vid Bjärten sig nedsatt, intet tillstädes, skall uppvisa sina brev då med honom procederas som med de andra. Före detta inga andra utlagor gjort än Härads Hövdinge rätten och skjuts in i socknen

Armsjö upptogs först 1683 i mantalslängd för Nordmaling och erlade då tionde till Nordmalings präst.Nybygges skog låg inom Ångermanland men gårdstomten inom Västerbotten, enligt den tidens gränsdragning.

När Karl XI reste genom Norrland klagade landshövdingen Douglas Umeå på att Armsjöbon höll sig tillNordmaling och inte till Västerbottens län. Nordmaling hörde till Gävleborgs län.

Kungen skriver omdetta efter sin hemkomst till generalmajor Frölich i Härnösand:" Vi förnimma att dessa 1/4 mantal med rätta ligger under Västerbotten, fastän det 1683 blev infört i Gävleborgs läns jordebok under Ångermanlands norra fögderi utan ringaste förmälen därför"

Denna ändring gav dock till resultat att Armsjö räknades till Åsele lappmark, vilket i sin tur tillhörde Anundsjö tingslag. detta rättades ej till förrän 1696, då byn överfördes till Umeå.

Den gamle nybyggaren dog troligen 1698. Enligt domboken för 1698 hade arvskiftet efter Matts företagits vintern före Som en kuriosa kan nämnas att Matts äka Helen fick hans brännvinspanna. (Rune Lindström i VK den 20 oktober 1972)

DBN1686,19/2,§8:

Dito efterfrågades av Cronones Bef.man om inte Matts Hendriksson i Armsjön utgjort till Cronan utlagorna efter sitt Torp förrän år 1682 eller han sig där nedsatt 1682 och allena 3 års frihet njuta skulle och varför det icke skett. Då Matts Hindersson tillstädes var, som bekände sig inga utlagor förArmsiö torpet är gjort förrän år 1682, ej heller förmått det åstadkomma, ty först var det omöjligt för honom på 3 års tid upptaga ett Torp av villande Skogen att skatta. Sedan så kom han först hit år1673 och då till-satte en svår tid i Landet, så att han knappt kunde underhålla sitt liv, mycket mindre något Torpställe upptaga, vilket varade till år 1677 innan han begynte komma sig före, varpå hanår 1682 blev skattlagd, vilket sant var Nämnden betygade och vittnade. I lika måtto intygade Nämnden på tillfrågan att Matts Olofsson som sig nedsatt vid Mosjön år 1674 inga utlagor gjort till Cronanförrän år 1682 för den påkomna svåra tidens skull, även ock att Jacob Larsson i Bjärten, som år 1671 sig där nedsatt har ej heller skattat förän 1682, alldenskull han blev tagen till tredjeman när han på Torpet setat i 4 år, sedan till Båtsman. Emellertid blev torpet så gott som igen(växt), så atthan intet kunde komma sig före förrän år 1682 att skatta. Ej heller är dessa (andra) förrän år 1682om någon skatt tilltalade.

DBN1692,25/8,§7:

Jon Mårtensson i Armsjö som för sex år sedan sig nedsatt jämte sin svärfar Mats Hendriksson i Armsjöoch där uppgjort någon åker samt uppbyggt hus för sig själv, kom för Rätten och begärde få upptaga6 sel. skatt i benämnte Armsjö, jämte de förra 6 seland som svärfadern bebor, emedan tillfällerna skall sådant tåla och tillåta. Så alldenstund svärfadern Matts Hindriksson själv tillsädes var och häremot sig intet lade, att sig till hinder sker, ty kunde Rätten sådan begäran inte utslå, utan så vida Jon Mårtensson kan svara till Cronan full skatt efter 6 seland för sitt nybygge vid Armsjön utomde andra 6 seland som svärfadern Matts Hindriksson innehar,må han där bliva boende i förmågo av den3 punkten i Konglig. Skogsordningen det Läns och Tolvman skall syna och pröva till dess fullkomlig revning kan ske genom Lantmätaren

DBN1693,27/3,§37:

Olof Erikssons hemman i Mullsjö 12 seland är ödelagt år 1675 varav 6 seland är upptaget för några årsedan av Nils Zakrisson i Hallen men de andra 6 selanden har alltfort varit öde och obärgade intillförledne år 1692 då Matts Hendriksson ifrån Armsjö fick Häradskrivaren Ivar Grundells tillstånd demupptaga. Åkern ligger i lägder även övergången med små vide och björkskog, gjärdsgårdarna förfallna. Husen består av en stuga nerfallen, ett gammalt loft, ett gammalt stall, en gammal lada som skattas för odugliga hus och bör av nyå uppsättas. Till hemmanet är god skog, gott mulbete, intet färskvatten, intet fiskevatten, intet kvarnställe. Detta hemman syns intet kunna upprättas under 4 års frihet, som hemställer Högvälborne Herr Gouverneurens godkännande.

Nordmaling jordebok anno domini 1696

ARMSJÖ

Matts Hindersson 6 personer

Jonas Mårtensson 6 personer

Armsjö by transporterad till Västerbottens hövdingadöme medio 1690 (Umeå socken)

AGN1696,23/11,§2:

I följe av Generalmajorens och Landshövdingens Högvälborne Hr. Carl Gustaf Frölichs order, daterad Gävle den 29 Okt. 1696, ransakades över Armsiön ( Armsjön ) i Nordmalings socken och intygades att finnen Mats Hendriksson ( Hindriksson ) som än i livet är, detta torpställe först upptaget av Rot ochStubbe på Generalens och Gouvernörens Högvälborne Hr. Carl Sparres tillstånd vid pass år 1673 eller1675, som åtnjöt frihet till upphävdningen till år 1683 då han blev skattlagd för 1/4 mtl., vilken finne med sina barn Torpet så förbättrat att hans Måg Jonas Mårtensson därsammastädes upprättat den andra röken jämte sin svärfader Mats Hindersson och år 1694 antog sig skatta sina upptakor och förbättringar för ¼ mtl., så att Armsiön nu för tiden skattar 1/2 mtl. Men en halv mil ifrån Armsiön, rätti skillnaden mellan Nordmaling och Uhmeå ( Umeå ) ligger ett annat Torp som kallas Bastuguträsket (Bastuträsk ) där tvenne finnar sig nadsatt på Grefwens och Landshövdingens i Uhmeå Högvälborne Hr.Duglas tillstånd. Om nu dessa är uppgivna för den tredje röken kan man intet veta, ty i Armsiön harintet varit mera än en rök av begynnelsen intill år 1694 då den andra röken tillöktes som sagt är. Orsaken varför bonden Mats Hindersson ? förrän år 1683 intet betalt några utlagor, utan setat fri ärdenna, att han intet förr hunnit uppbruka Torpet ej heller är blivet skattlagt. Att Fogden förrän 1683 uppburet någon skatt av denna bonde Hendrik Mattsson som än lever eller av Jonas Mårtensson förrän 1694, kan ingen säga.

(Anm. är det M. Hi. eller Hi. M.? som avses)

AGN1696,23/11,§21:

Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad ochvar följande intet tillstädes att sig förklara:

Matts Henriksson skyldig för 1695

Förden skull dömdes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmässinstundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden att efter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto somför en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå RESOLVERADES:

1/. Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.

2/. Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.

3/. Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intetfiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förenasig med Kyrkoherden om en viss årstid.

AGN1697,20/3,§5:

Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han i Dec. år 1696 i Nordmalings socken överkommit en borgare från Uhmeå stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle, det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som sådant strävar emot Lag och Härnösands Stadsprivilegier , så kunde han sj mindre göraän genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl. Förordningar. Johan Ersson Norman ochSimon Simonsson Sandman genom sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han på deras resa angripit under förevändning av förment Landsköp som dem aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någonhandels skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke var samlat genom köp,utan givet dels på arvs fordringar, dels på gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings socken är berättigade jämteHärnösands Borna i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekadeJohan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av Ländsman i Nordmaling varnad attintet tillåtligt var resa med Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgårdmedan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig hållit och veta av ingen ändring,och om den var skedd är sådant dem obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kandem ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt somdet som själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och detFranska Lärftet har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått 10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att borgarna måtte visa på vad sätt de eljestgodset fått eller förklara sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa ochkan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid sin gälda uppköpande.

Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i Afwa, som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonssonbekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.

RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns Lantmans gods so Smör, Talg,Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja sådana Kramvaror som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar.Johan Ersson genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på hans resa under förevändning av förment Landsköp, somhonom aldrig överbevisas skall emedan;

1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.

2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på arvsfordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans Utlagor.

3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.

4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter han sighållit och intet vetat om någon ändring.

5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg )attester, dem han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra sidan om Kyrkan.

6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej hellervet av något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.

7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och Hudarna är undfått, och begärde attanmärkas måtte det Armsiön hör under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands Stads Utridare påläggas betala hinder,skada och expenser. Vilket tal och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i följande Slut:

1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt, men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts. förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett och Fläsk2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st. Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.

2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de även väl för förvärkade, men

3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv, må han obehindrad njuta.

4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16 capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt vederbörliga Forum och närmare omprövande.

Värdering på det confiskerade godset;

2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre

16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "

1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.

RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon Simonsson.

Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec. månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn, 13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn,5 st. Lammskinn, som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice versaatt Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövadeför skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla, men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett uppslag borta å film 346 - 347.

MEMO: